Vi gick genom centrum på väg hem och då stog det ett gäng turkar 40bast.När jag gick förbi de så ringen nåns mobil(aldså deras) och då sträckte den ena ut armen och sa till mig "de till dig snygging" jag gick förbi och sket i han då tog han tag i mitt arm,jag blev rädd och skrek till och så sa han"hörde du inte va jag sa?!".Jag slet mig loss och frågade vart hans problem va och när han skulle precis ta tag i mitt arm igen då kom Astrid morrande och skälde 2ggr mot han.Hon blev så jävla stor helt plötsligt och de va första gången jag har hört henne skälla.Jag gick iväg en bit ropade på henne och fortsatte gå.De blev skit rädda.
Älskar henne så otroligt mycket nu även fast hon inte är min hund så kommer jag aldrig glömma henne <3
P.S Varför drabbar det dåliga mig hela jävla tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar